En pil mot framtiden

                                                            Louise Bourgeois, "The Mother", Vanås slottspark augusti 2007

Det finns många metoder beskrivna för att hantera den situationen. Den som jag tillämpar mest, och som jag har lärt många patienter, är inspirerad av Abraham-Hicks (www.abraham-hicks.com; www.abrahamappreciators.com). I boken Be så ska du få av Esther och Jerry Hicks, (Damm förlag 2005) beskrivs 22 mentala processer för att få ett mer harmoniskt liv. Den metod som är aktuell här kallas  Segmentföresats. Den kan användas både på kort och lång sikt. I paret Hicks' senare bok Attraktionslagen diskuteras segmentföresats mycket ingående.  

Segmentföresats för dagligt bruk:

Processen är i första hand avsedd för att få vårt dagliga liv att flyta mer harmoniskt, genom att tillämpa den många gånger under dagens lopp. Med lite övning får vi den att gå nästan automatiskt, och först då märker vi hur kraftfull den kan vara.

Ett segment är ett avsnitt av tiden som till sitt innehåll skiljer sig från det som kommer före och efter. T.ex. är mitt segment just nu att jag skriver denna text. Nästa segment är kanske att jag ska ta bilen och åka någonstans. Segmentet därefter är att jag har kommit fram dit jag ska, och gör något där. 

Poängen med denna strategi är att jag identifierar vilken känsla, vilken upplevelse jag vill ha under varje segment.  Jag vill t.ex. känna mig fokuserad och inspirerad medan jag skriver detta, jag vill vara "i flödet", jag vill genom texten förmedla positiv inspiration . 

För nästa segment, att köra bil, är min intention (dvs min föresats, vilja och avsikt): att köra lugnt, fokuserat och säkert, att bara möta medtrafikanter som kör på samma sätt, att komma fram till målet i god tid och vid gott mod, att finna en parkeringsplats jag är nöjd med. 

För varje segment fokuserar jag alltså inte i första hand på den prestation jag ska utföra, utan på det känslomässiga innehåll jag vill ha medan jag utför den och när den är klar. Hicks kallar det att fokusera på vilken "vibration" jag vill ha. Det är att skapa "inifrån och ut" i stället för "utifrån och in". 

Segmentföresats kan också användas om det segment jag fokuserar på kommer längre fram i tiden. 

Segmentföresats på längre sikt: 

Den här texten inspirerades närmast av ett mejl jag fick från en vän: 

Kan du ge mig ett gott råd betr. följande;
Jag har blivit ombedd att tala inför 50-60 personer på Biblioteket i ... om knappt två veckor.
Första tanken var, så trevligt att de ville fråga mig, men nu börjar
paniken komma över mig. Vet vad jag skall tala om, och har skrivit ner
nästan ordagrant vad jag skall säga, men är så himla orolig för att inte
klara av stressen när stunden är inne. Har du några knep och goda råd att ge mig?
Det är tidig morgon också, kl 9 och ett s.k. frukostmöte. 

Då är det läge att skjuta en pil mot framtiden, i form av segmentföresats.

Se dig själv i bilden här: 

Du står på strecket som markerar tidens gång. Du vill nå något i framtiden som  representeras av utropstecknet: hålla ditt föredrag på ett bra sätt. Du upplever, tänker,  fantiserar, ältar, oroar dig för ett eller en massa hinder som det svarta blocket representerar: "Tänk om jag gör bort mig, tänk om jag börjas svettas, tänk om... Klarar jag verkligen detta, har jag tagit mig vatten över huvudet, vad har jag gett mig in på?" Och så vidare. 

En psykologisk lag säger: "Det du fokuserar på tillväxer". Ju mer du tänker på hindret, på allt som skulle kunna gå fel, desto större blir det i ditt medvetande. Desto mer fixerad blir du vid att det kanske inte, nog inte, säkert inte lyckas. Hindret växer i ditt medvetande så att du till slut inte ser målet bakom hindret.

Detta är ju välkänt sedan länge inom idrottspsykologi och vad som kallas mental träning. T.ex. en slalomåkare får lära sig att inte tänka på allt som kan gå fel i banan. Då kommer hon säkerligen att köra fel. Hon lär sig fokusera på att åka rätt och komma väl i mål.

Samma princip gäller för segmentföresats, kanske med den skillnaden att här fokuserar du ännu mer på känslan i stället för på prestationen. 

Alltså, varje gång föredraget kommer i dina tankar: Styr dina tankar från hindret och till tidpunkten i framtiden - men inte så mycket till själva prestationen, föredragshållandet, utan till den känsla du vill uppleva: Det flyter fint, du har kontakt med publiken, du känner sig inspirerad och fokuserad, du inspirerar andra. Och avsluta med att koppla in den sköna känslan du får när alltsammans är avklarat, känslan när du kommer hem: Det gick ju jättefint, va skönt! Låt den känslan representeras av utropstecknet på nästa bild:

Med andra ord, varje gång du tänker på den uppgift du har i framtiden skall föreställer du dig den sköna känslan när du har genomfört den på ett bra sätt. Men det är inget du ska hålla på och älta länge. Du kan ändå inte hålla koncentrationen så länge, orostankar smyger lätt in igen, och då får hjärnan fel signaler.  

Processen tar mycket kortare tid att göra än att beskriva. Meningen är att varje gång tillfället eller uppgiften dyker upp i dina tankar så kopplar du in tankarna på den önskade känslan, så intensivt och färgstarkt och livligt du kan. Men du behåller föreställningen bara 5-10, högst 15 sekunder, sedan släpper du den och ägnar dig åt vad du annars håller på med just nu. På det viset ger du hjärnan upprepade impulser som talar om för den vad du vill uppnå. Det viktiga är att öva dig att använda processen genast, varje gång tankar på uppgiften kommer.

( Föreläsningsknep:  När det gäller just en föreläsning finns  ett enkelt knep att använda under själva framförandet. Det är lätt att känna sig blockerad av alla förväntansfulla ansikten framför sig, och du kan t.o.m. få för dig att någon i första raden ser kritisk ut. Se då  på någon i bakersta raden, som om du talade just till den personen. Stanna vid den personen kanske en halv minut eller så - inte för länge. Låt sedan din blickkontakt sakta vandra mellan personerna i bakersta raden, fram och åter. Du får förstås variera detta utifrån hur publiken sitter i lokalen.) 

Långa segment

Det fina med segmentföresats är att processen kan användas för alla segment, korta och långa, nu eller senare. Om ditt segment är långt och komplicerat, t. ex. att skriva en uppsats som tar en halv termin, så får du ju dela in det i de kortare segment som faller sig naturliga, och använda processen för vart och ett av dessa. Vilken känsla vill du alltså ha när ett delsegment är avslutat? 

Fokusera inte på det du inte vill - fokusera på det du vill!

Segmentföresats är en av många variationer av samma grundprincip: 

Fokusera inte på det du vill undvika, utan på det du vill uppnå.  

Och fokusera särskilt på den känsla du vill uppleva, den "vibration" du vill dra till dig! 

Detta är så viktigt att det behöver upprepas. Du ska alltså inte fokusera på t.ex. "Jag vill inte vara nervös". Att vara nervös är ju något du vill undvika. Det är alltså en del av det svarta hindret. Varje gång du fokuserar på en del av hindret bygger du det bara högre och bredare. Att du säger "vill inte" spelar ingen roll - inte finns ju inte och har alltså ingen verkan. 

Vad vill du vara i stället för nervös? Jo, t.ex. lugn, glad, koncentrerad, inspirerad. Fokusera alltså helt på en i taget av dessa kvaliteter, känn dem inom dig - hur känns de att uppleva i kroppen och själen? 

Lycka till ! 

Du undrar kanske hur det gick för min vän? Så här skrev hon:

Nu är allt över och det gick bra. Många förväntansfulla kvinnor (enbart kvinnor och en journalist från ...) gav mig stora applåder. 
Många ville ha en skrivarkurs i ... och jag lovade ställa upp, vi får se hur det går med det?
Tack kära du för den uppbackning  jag fick av dig. Gjorde som du sa, och det hjälpte mig mycket.
Inget kändes svårt, när jag tänkte på utropstecknet på andra sidan det svarta hindret.
Sonhustrun ... har fått del av dina `Goda råd´, hon ska hålla föredrag på ... i slutet av denna månad. 

Så vi kan anknyta till inledningsbilden: Allt gick väl, du har kommit fram till slottet och kan vila ut. 

Varsågod och sitt! 

                                                                                                                 Wanås slottspark, 2010