Rösterna 1994     Rösterna 2004     Rösterna 2007    Sommarlandet

Rösterna från rymden

Ett av mina främsta intressen inom parapsykologin under senare år har varit ett fenomen som kallas Instrumentell Transkommunikation, eller populärt Rösterna från rymden, som pionjären Friedrich Jürgensons bok 1964 hette. En utförlig beskrivning och diskussion av fenomenet finner du här. Artikeln har två delar, om du inte hittar del två så finns den här. Uppföljande artiklar 2004 och 2007 finns via knapparna här ovanför. 

En serie artiklar om ett särskilt tema, "Ankomst till sommarlandet", finns här.

( \ o / )
/  \
/___\

Följande artikel skildrar ett besynnerligt händelseförlopp 2008.

Denna berättelse har två teman. Det ena är elektronisk kommunikation med vad som förmodas vara andra dimensioner eller världar än vår vanliga. Sådan kommunikation finns i två huvudformer. Den enklare är "Rösterna från rymden", som Friedrich Jürgensons bok hette 1964. "Det elektroniska röstfenomenet" (ERF) innebär att man sitter vid en bandspelare och fokuserar tanken på någon avliden person eller någon annan man vill kontakta "på andra sidan". Man ställer frågor i mikrofonen och lämnar pauser på bandet. I lyckade fall kan man sedan, när man spelar upp bandet, höra andra röster som gör kortare eller längre yttranden. Den mer avancerade formen kallas instrumentell transkommunikation (ITK). Då sitter man vid en ljudkälla som åstadkommer en bakgrund av brus, t.ex. en radio som är inställd mellan två stationer. Man fokuserar på samma sätt och ställer frågor. I lyckade fall hörs då röster som svarar genom bruset, med kortare eller längre yttranden. Här hörs alltså rösten direkt i radions högtalare, och man kan ibland föra en längre dialog med den. Det finns många variationer av ITK där kommunikationen i stället sker via dator (som inte är ansluten till internet), telefon eller TV.

Det är lättare att följa med i berättelsen om man har någon kunskap om ERF och ITK. Jag rekommenderar den intresserade att läsa antingen den kortare artikeln i Sökaren 4/2007 eller den långa som nämns ovan (1). - I slutet finns översättning av engelska termer och texter.

Det andra temat är vad man kan bli indragen i efter en sökning på Google "av ren nyfikenhet". På internet finns många parallella verkligheter som ibland är svåra att skilja från den vanliga som vi upplever utanför datorn. Det är lätt att gå vilse i nätet… 

Nils-Olof Jacobson:

VILSE I NÄTET

Sedan mer än tjugo år har jag då och då skrivit artiklar i tidskriften Sökaren om "rösterna från rymden". Det är de gåtfulla fenomen som i sin enkla form kallas det elektroniska röstfenomenet, ERF, (på engelska electronic voice phenomenon, EVP) och i sin avancerade form kallas instrumentell transkommunikation, ITK. Senaste Sökaren-artikeln var en historisk återblick i nr 4/2007, som jag får hänvisa till. Det finns också en längre artikel på nätet. (1)

En kväll i påskveckan 2008 fick jag en impuls att kolla på Google om det fanns något nytt på området. Jag fick upp en svensk sajt som jag inte sett förut, skriven av någon som säger sig heta Eskil Rutsch. (2) Sajten är snyggt och originellt utformad och gör ett verkligt "proffsigt" intryck. Kanske inte så konstigt, då den ligger under en hemsida som tillhör Swedish Institute of Computer Science, SICS.

Eskil har märkliga händelser att förtälja:

"Under några sommardagar 2005 besöktes Stockholm av tolv mycket ovanliga gäster från andra sidan livet. Jag hade privilegiet att själv stå i kontakt med dem…

Det här vet jag med säkerhet: i samband med ett kontroversiellt forskningsprojekt som kallas Prosopopeia upplät en grupp försökspersoner sina kroppar som kärl åt en grupp mer eller mindre vänligt sinnade andevarelser. Dessa kanaliserades genom metoder baserade på Friedrich Jürgenssens radiokontakt med "andra sidan", rituell magisk besatthet, så kallade "rollspel" och hypnosteknologi med Binaural Beats. Andarna tycks ha varit ledsagade av någon form av progressiv övervärldslig organisation, troligen den legendariska "Tidsström" som upprepade gånger dyker upp i materialet. Föremålet för den andra sidans intresse tycks vara den avlidne Ingela Klingbohm och hennes till stor del bortglömda profetiska författargärning - texter som lägger fram ramverket för det som kom att bli Prosopopeia nästan fyrtio år senare.

Av allt att döma var de allra flesta av de tolv gästerna kopplade till Ingela och hennes närmaste vänkrets, ett båtburet hippiekollektiv som kallade sig "Vattnadal" efter J.R.R. Tolkiens "sista hemlika hus".

"Prosopopeia" var ett Living action reality play (Larp), producerat av SICS i samarbete med The Interactive Institute. Ett "Larp" är ett rollspel som utspelas i det "verkliga" livet, där deltagarna har som uppgift att under en viss tid gå upp i en annan identitet. Här gällde det att låtsas vara en av "andarna". Deltagarna hade olika uppgifter, där den övergripande intrigen gick ut på att rädda Ingela K. som antogs ha fastnat i en mellanvärld efter döden. De övriga andarna hade på olika sätt behandlat henne illa, och de skulle gottgöra detta och därmed frigöra henne. Det förekom också regelrätta inspelningsförsök enligt vanlig ERF-metod med en gammal rullbandspelare som sades ha tillhört Ingela. Deltagarna fick uppgifter att utföra runt hela Stockholm, inom- och utomhus. Den övergripande instruktionen var att gå in i spelet helt och fullt, alltså spela "som om det var verkligt". Deltagarnas verksamhet stördes ideligen av ett mystiskt vaktbolag med namnet Kerberos Bevakning. Till slut kunde de dock slutföra sin uppgift att befria anden Ingela och ge henne frid.

Det som verkligen väckte mitt intresse var presentationen av Ingela:

"… 1969 köper Ingela sin första rullbandspelare och påbörjar ett arbete med EVP som kan ha varit jämbördigt med Raudive eller Meek. Jag skriver kan ha varit, för idag finns nästan inget kvar. De elektroniska hjälpmedlen förstärkte något som redan fanns där - en intuitiv kontakt med ett myller av väsen och spontana glimtar av forntid och framtid. Centralt i hennes förkunnelse var "de andra" - människor som lever i ett slags utopisk parallelldimension. … Hon uppmuntrade sin samtid att söka oväntade vägar till frihet, att bara lämna sina bojor och gå ut. Medan andra stångade sig blodiga i politisk kamp ville hon visa att vi redan är fria om vi bara vågar. Naturligtvis lyssnade nästan ingen."

Jag blev förbluffad – en svensk ERF-pionjär 1969, bara några få år efter Lizz Werneroth som började 1965? Jag som trodde jag kände till alla de ganska få svenskar som seriöst arbetat med detta.

Det finns oerhört mycket material på sajten; utrymmet räcker här bara till en mycket kort skiss av Ingelas liv. Hon var aktiv i hippie-rörelsen och bodde cirka 1968-75 i flera kollektiv i Uppland, längsta tiden i ett som kallades "Vattnadal". Hon hade med olika fäder två döttrar, födda 1970 och 1987. Båda växte upp i fosterhem. Ingela använde droger, blev sinnessjuk och åkte in och ut på mentalsjukhusen Långbro och Beckomberga tills hon tog sitt liv på hösten 2004. Den yngsta dottern dog några dagar innan, oklart om genom olycksfall eller självmord.

Eskil ger intryck att för sin del vara övertygad att det verkligen inträffade paranormala fenomen under experimentet, och polemiserar mot skaparna av spelet som bara vill beskriva skeendet i speltermer. Han är uppenbarligen mycket väl informerad om ERF-ITK, dess historia och forskning. Han citerar och kommenterar en artikel av mig i Sökaren 4/1995, och ger länkar till internationellt material. Han har själv gjort experiment med att få fram ERF genom "binaural beats", en teknik att påverka hjärnans aktivitet genom att i hörlurar ge toner av lite olika frekvens i höger och vänster öra. Eskil återger en artikel om detta, som han sänt till Annual Parapsychological Association Convention, 2005 (4).

Jag läste och läste, och blev alltmer fascinerad av alltsammans tills det var sent på natten. Mer läsande på nätet de följande dagarna gav en oväntad fortsättning.

Hösten 2007 sände SVT en dramathriller i flera delar, Sanningen om Marika. Den handlade om Marika som försvann på sin bröllopsdag och senare hittades mördad. Marika hette Klingbohm i efternamn, märkligt sammanträffande? Vidare sökande ledde till den omfattande sajten conspirare.se. Där skrevs om att Marika i TV-serien hade en verklig förebild: Ingela Klingbohms äldsta dotter Maria, som skulle ha försvunnit från ett hotell i Göteborg 2005. Sajten ägnades åt att försöka finna henne. Ett spår var att hon på något sätt skulle ha fastnat i en skum ockult sekt, Ordo Serpentis. Hennes vänner trakassserades av ett vaktbolag som hette Kerberos Bevakning. Det utvecklades en livlig aktivitet på sajten, mystiska spår dök upp runt om i landet och folk engagerade sig i att hitta och rädda Maria, bland annat genom att försöka infiltrera Ordo Serpentis.

För att göra en lång historia kort: Det visade sig att också den "verkliga" historien om Maria var påhittad, vilket somliga klipska personer insåg redan medan TV-serien pågick. Alltsammans var en del av ett alternate reality game, påhittat av The Company P. Detta företag gjorde både TV-serien och parallellhistorien på SVT:s uppdrag, i samarbete med SICS och The Interactive Institute. Flera av kreatörerna hade också deltagit i skapandet av Prosopopeia.

24 april 2008 berättar Svenska Dagbladet i en stort uppslagen artikel att The Company P har kommit hem från tv-mässan MIPTV i Cannes. Där har de faktiskt vunnit en Emmy (TV-världens motsvarighet till filmens Oscar!) för Sanningen om Marika, som "bästa interaktiva TV-produktion".

Maria Klingbohm var alltså en påhittad person. Hur var det då med Ingela?

Mer noggrann läsning av påstådda fakta om Ingela Klingbohm väcker allt fler frågetecken. Det verkar som om Eskil planterar ut indicier som vill säga den uppmärksamme att det här är på låtsas. Det återges till exempel ett antal brev, flera långa handskrivna, till, från och om Ingela. Allesammans verkar autentiska, med många personliga detaljer, och är intressanta att läsa.

Flera brevkuvert och vykort avbildas också – men på samtliga är frimärkena så suddigt stämplade att man inte kan se något datum. Ett kuvert, återgivet i anslutning till ett brev från "Lena" till Ingelas Poste Restante-adress i Stockholm 27.8.1974, är frankerat med ett 10-öres frimärke. Men 10 öre som brevporto upphörde att gälla 1918! Det verkar otroligt att postverket skulle släppa igenom sådan frankering utan lösenavgift till en PR-adress där adressaten själv hämtar brevet. Det finns åtskilliga andra indicier som skulle ta för mycket plats att gå igenom här. Tillsammans ger de slutsatsen att tyvärr, det fanns nog ingen ERF-pionjär som hette Ingela Klingbohm. Hon är en person påhittad för att vara den både profetiska och tragiska centralfiguren i ett "Larp".

I en fackartikel om Prosopopeia (5) skriver kreatörerna att spelet bygger på "döda men autentiska personer". Ingela Klingbohm och de andra "andarna" kan ju vara mer eller mindre modellerade efter autentiska personer, det är omöjligt för utomstående att avgöra. För mig verkar de påhittade. För att göra det hela mer trovärdigt har man dock tagit med en autentisk person, författaren Eva Alexandersson, som levde 1911-1994. Om henne sägs i Eskils text:

"Eva, som redan var publicerad författarinna och översättare innan hon träffade Ingela i Italien 1966, blev något av en mentor och frånvarande modersgestalt för kollektivet. Hennes katolska bekännelse och stränga disciplin ställde henne i skarp kontrast till Ingelas vildvuxna tankar som hon till sist avfärdade som vanföreställningar, ett svek som den yngre kvinnan verkar ha tagit mycket hårt."

Jag undrar hur Evas anhöriga skulle ta den anklagelsen - skulle det verkligen vara ett "svek" att påtala en påhittad persons vanföreställningar?

Genom Eskils citat ur min Sökaren-artikel 1995 blir jag själv en del av detta spel. Eskil citerar också två texter publicerade av en av de mest kända experimentatorerna inom ITK, Maggy Harsch-Fischbach i Luxemburg. Texterna har enligt Maggy kommit i hennes dator eller per telefon, från den varelse hon påstod var hennes vanligaste kontakt i en annan dimension som kallas "tredje nivån". Det är en kvinna med namnet Swejen Salter, som säger sig ha levat på en parallellplanet till jorden innan hon kom till sin nuvarande värld efter sin död genom en olyckshändelse. Den ena texten känner jag igen – det är min egen svenska översättning (från tyska) som används. Den andra texten är högst intressant, men jag har inte sett den förut. Jag trodde jag kände till alla publicerade texter i detta material. Varifrån har Eskil fått den? Jag mejlade till Maggy och frågade, men har inte fått något svar. (Det är inget ovanligt, sedan hon för några år sedan avgick från det offentliga ITK-livet svarar hon sällan på mejl.) Eskil har naturligtvis inte heller svarat på mejl. Så jag tror att Eskil har hittat på den texten själv. Mycket skickligt – han fångar faktiskt den typiska stämningen i Swejen Salters texter.

Också i texterna om parapsykologi och EVP blandar Eskil fakta med påhitt, som är märkbara först vid en noggrannare granskning än vad genomsnittsläsaren kan göra. Ett exempel: I USA finns sedan tjugo år American Association Electronic Voice Phenomena, AA-EVP. De ger ut en medlemstidning fyra gånger om året. Eskil citerar "min brevvän och kollega Dr Hawkins, som av karriärstekniska skäl valt att förbli anonym i ERF-sammanhang", som har skrivit flera längre inlägg i ett par av dessa tidningar. Jag har de aktuella numren. Alla artiklar och inlägg där är undertecknade med vanliga namn. Några bidrag av "Dr Hawkins" kan jag inte finna.

Hur är det då med Eskils egen artikel "Inducing Altered States of Consciousness (ASC) through Binaural Beats – Effects on Electronic Voice Phenomenon (EVP) Mediumship" (4), som han skickade till 48th Annual Convention of the Parapsychological Association? Eskil återger det svar han fått från forskaren Louie Savva vid CSAPP, Centre of the Study of Anomalous Psychological Processes vid universitetet i Northampton, England. Om artikeln bara skrivs om enligt den mall som gäller för bidrag till konferensen så kommer den att accepteras. Allt synes stämma – Louie Savva var verkligen Chair för denna konferens, dvs han hade ansvar för sammanställning av de bidrag som kom in. Men artikeln finns inte i konferensens bok. Varför skickade inte Eskil in den redigerade versionen och fick den publicerad, det hade ju varit en fin merit?

Jag skrev till Louie Savva och frågade. Det visade sig att han hade lämnat inte bara CSAPP utan hela parapsykologin, och numera var en svuren "skeptiker"! I Internet-uppslagsverket Wikipedia presenterades han bland annat så här:

Funny that you should email about EVP, as it was once going to be the subject of my PhD. Have you read David Ellis' book 'The mediumship of the tape-recorder'? After reading it (and some informal testing) I decided that there is no good evidence for any of it. Funnily enough that was also my conclusion on leaving the area...

Annual Parapsychological Association Convention
Årsmöte för Parapsychological Association
(Parapsykologiska Sällskapet, en internationell förening för forskare)

alternate reality game
Rollspel i en "alternativ verklighet"